---

Jag ber om ursakt, om jag oroade er. Jag ska forklara gardagens inlagg. Tyvarr var det bara nat som kom over mig (med tarar rinnandes nerfor kinderna) och jag kande att jag bara behovde fa ut det... och da passade bloggen just for tillfallet. Ibland undrar jag om man behover fa "arga" ut sig, eller braka av sig. Vet inte om nagon annan kanner igen sig, it might just be me *again*. Men det ar ungefar samma kansla som att "grata" av sig, vilket hander da och da for mig. Det hander valdigt sallan att jag grater av mig, och ofta har det inte nagon speciell anledning, men jag maste bara fa det ur mig, ur systemet. Och sedan kanner jag mig battre igen.

Jag och Ryan har var perioder da vi brakar, jag antar och hoppas att alla vanliga, normala par brakar. Jag tycker att det hor till en normal relation. Man brakar ju med foraldrar och syskon. Men pa senaste tiden har vi inte brakat speciellt mycket och sen blev det jul och nyar. Ryan hade ledigt fran jobbet i over en vecka och jag tog ocksa ledigt. Jag borjade kanna av i slutet att det kanske blev for mycket..  och sen igar (over en extremt liten petitessgrej) brast det och vi borjade braka. Jag tror all frustration som jag kant av tidigare kom ut, i kombination av att jag saknar alla mina kompisar och att jag i allmanhet kanner mig nere.

Usch, det kanns bara som det ar sa mycket just nu. Och jag vet att jag inte ar ensam, alla ni finns bara ett telefonsamtal bort.. men det ar ju det ocksa... det ar ju inte detsamma som att ni ar har! Och sa oroar jag mig for operationen (mina visdomstander) pa fredag.

Jag tror helt enkelt jag ar i en "oroa" mig fas just nu!