Kanner mig deprimerad. Laste Magdas blogg och kanner mig inte speciellt uppat. Jag lider sa mycket med alla mina vanners motgangar, missoden, kamper och strider. Jag tanker pa dig Annika, jag tanker pa dig Marie, jag tanker pa Kelly. Idag nar jag jobbade sa kom det ett valdigt fascinerande namn upp (vi ser manga roliga namn ibland nar vi jobbar med patienternas filer), men i det har fallet sa var patientens namn: Collins Kelly. Jag tyckte det var sa himla fint och sa borjade jag tanka pa henne. Det riktigt namnet tror jag maste ha varit Kelly Collins, i USA skriver dom ofta efternamn forst och sen fornamn. Men det var ganska frant.

Hursomhelst sa blir jag sa deprimerad nar jag bara hor elanden overallt... jag tanker pa alla mina nara och kara som brottas med nagot tufft. Ibland har jag det alldeles for bra att det nastan kanns orattvist. Jag har ett jobb, jag har ett tak over mitt huvud, jag har en alldeles underbar man och jag har underbara vanner.

Julen kanns elandig. Vi har inge sno an. Ryan jobbar praktiskt taget arslet av sig, igar jobbade han fran 5 pa morgonen tills 10 pa kvallen. Nar han kom hem holl han pa att hungra ihjal eftersom han inte hade hunnit ata nagonting pa hela dagen. Han for till jobbet imorse klockan 4 pa morgonen. Han jobbar 7 dagar i veckan och nar han inte jobbar sa sitter han i telefonen med jobbet. Inte fritid for oss inte. Tammy vill att jag ska jobba overtid hela tiden och jag vill verkligen inte men det gar ju inte direkt att saga nej sa imorgon ska jag in pa jobbet runt 7 tankte jag.

Usch!