ReMemBer?
Har ni nagonsin upplevt den dar extrema kanslan av att forflyttas tillbaka i tiden? Jag upplever det valdigt ofta. Det hander till och med att jag ibland kommer ihag exakt hur jag kande mig, vad jag tankte, mina drommar, mina radslor - flera ar tillbaka i tiden. Jag hittade namligen en cd som far mig minnas hur jag var 6 ar tillbaka i tiden. Nar jag bara var 19 ar. Om jag visste da vart jag skulle vara idag sa skulle det kanske inte vara sa anmarkningsbart. Men det faktum att jag, 19 ar gammal, inte hade en aning om vem jag var, vad jag ville, vilka mal jag hade i livet, vart jag sag mig sjalv om 6 ar, ger mig rysningar. For nu i efterhand ser jag hur livet passerade.. 6 ar sa bara SCHWISSSSS... och sa var jag 25 ar. Gift och utflyttad fran Sverige. Men ingen aning om hur det hande. Det bara hande.
Livet ar en fascinerande resa. Den slutar namligen aldrig.
I still remember, like it was yesterday: Precis innan jag fyllde 19 ar sa jag till pappa. "Pappa, jag ska bli Au pair" Jag satt vid koksbordet och hade precis hamtat posten. Jag kommer ihag att jag oppnade ett brev adresserat till mig. Allman reklam fran EF Culture Care Programmet. Jag hade inte ens gatt ut gymnasiet. Men mamma hade dott nagra manader tidigare. Jag var tillsammans med Martin. Jag kande mig som om ingenting langre spelade nan roll; ga ut gymnasiet? Sure whatever. Ingenting spelade roll langre. Livet var sa kort. Jag ville ut, bort, ivag. Pappa skrattade at mig och sa "Jaha ska du det?". Jag sag pa honom att han inte trodde pa mig. Jag var lika impulsiv pa den tiden som jag ar idag. Nagra manader senare korde han mig till flygplatsen i Lulea. Jag hade gett mig fan pa att aka som Au pair och inget skulle stoppa mig. Jag bestamde mig att aka sa langt bort jag kunde, jag hamnade i Whitefish Bay, Wisconsin USA.
Jag anlande hos familjen Rothman pa fredagen. Nervos, naiv och ung som jag var motte jag Jay, Tracy, Samantha och Carter pa Milwaukees flygplats. Jag hade pa mig den dar langa bla koftan som jag inte langre har kvar. Vi korde langs Lake Michigan och nar vi kom in i Whitefish Bay var min enda tanke: SHIT, ska jag bo har i ett helt ar? Whitefish Bay var far way more different fran lilla Boden. Stora maktiga hus och jattevackert. Jag angrade inte mitt beslut for fem ore. Fortfarande idag angrar jag inte mitt beslut att aka som Au pair, idag ar det den basta resa jag nagonsin gjorde. For mig sjalv.
Pa sondagen tick jag traffa nagra gamla au pairer som var tillbaka i Milwaukee och halsade pa. Andrea och Ulrika, familjen Tangens gamla au pairer. Tove, som skulle bli deras nya au pair och min basta van under aret, hade inte kommit an. Dom bestamde sig for att dra ut mig pa stan och visa mig runt. Samma kvall far jag traffa Ryan. Andrea har namligen en massa "killkompisar" i stan som hon vill presentera mig for. Hon lyckas fa tag i tva killar och berattar att den ena killen, Sam, brukade dejta en tjej som sag ut som mig och den andra killen Ryan, hade bra med pengar och en snygg bil. Nar Ryan kommer gaendes kan jag inte hjalpa att tanka: "Hoppas han ar killen som dejtade en tjej som sag ut som mig". Det var karlek vid forsta ogonkastet. Jag foll head over heals for hans enormt charmiga smile. Tanke nummer tva som slog mig var: "Jag har ingen chans hos en kille som han - He is way out of my leauge". Tanke nummer 3 som slog mig var: "Ja just det ja, jag har ju redan en pojkvan hemma i Sverige".
USA var mitt aventyr. 6 ar senare ar jag lyckligt gift med dromkillen och mitt liv ar rikt. Fullt med underbara vanner och familjer.
Och allt det har kommer jag ihag for att jag slog pa en cd-skiva!
I'm trying keep my cool, I know it shows.
I'm staring at my feets, my cheeks are turning red.
I'm searching for the words inside my head.
And I'm feeling nervous, trying to be so perfect.
Cause I know you're worth it.
If I could say what I want to say, I'd say I want to blow you away.
Be with you every night, am I squeezing you too tight?
If I could say what I want to see, I want to see you go down on one knee.
Marry me today, guess I'm wishing my life away.
Well, these thing's I'll never say.
For 6 ar sedan, nar jag var 19 ar gammal. Jag kommer ihag det som om det var igar.
Ja shit vad man kan komma ihåg mycket saker :) Jo mycket minnen till musik och liknande! Hihi 6 år har verkligen gått fort, håller med... tiden rusar iväg! Som jag o Adam, som snart varit tillsammans 2 år... tyckte de var nyss ja träffa honom :) så bäst att passa på att leva livet! Kram.
Vilket mysigt inlägg!
