I helgen for Susi & Franz till Minneappolis for att halsa pa Collin & Helena. Det var meningen att jag och Ryan ocksa skulle folja med men Ryans chef ville inte att Ryan skulle aka bort over helgen. Sa jag och Ryan fick stanna hemma medan Susi & Franz tog Kaya med sig over helgen.

Vi tankte att det kanske skulle bli skont med en "hund-fri" helg men OJ vad tomt och ensamt det ar i huset. Det ar konstigt- nastan sa att vi inte vet vad vi ska gora. Vi ar rastlosa och saknar var lilla tjej!!! Jattemycket! Ja - jag vet att hon bara ar en hund- men hon ar var lilla bebis!

Man marker forst nu vilka forandringar man gor i livet nar man har hund- nar hon ar har tanker man inte sa mycket pa det. I vanliga fall hade vi sakert tagit henne till hundparken eller gatt ut och gatt med henne. Varit ute pa baksidan och lekt, eller myst i soffan med henne. Idag for vi runt pa en massa affarer- mest for tidsfordriv och hela dagen har vi sagt till varandra: jaha- vad ska vi hitta pa nu da? Vi har mest bara rullat tummarna och inte gjort nat.

Konstigt tyckte jag! Att en hund kan forandra sa mycket! Hon ar en speciell liten tjej!!

Mammas lilla hjarta!