Nu borjar jag antligen kanna av den dar "Marre" energin som har varit sparlost borta sedan sist vid brollopet i Juni tror jag. Den dar kanslan nar man bara har en massa energi och ar generellt glad. Jag har varit sa himla trott och sliten i slutet pa aret, kommit hem fran jobbet och bara dackat med mat och tv. Ingen ork eller energi alls. Idag nar jag kom hem fran jobbet stadade jag i koket, i kissernas rum, toan, stadade bort alla klader i sovrummet (som Ryan alltid tjatar over), tog upp tvatten och satte undan den, stadade tandkramstoppen (Ryan haaaaatar nar jag smosar toppen med en massa tandkram), slog in paket till lordag (da vi ska ha secret Santa med tjejganget hemma hos mig) och nu sitter jag antligen ner och kan andas -- fortfarande med en massa energi i kroppen.

Pa jobbet gar det prima. I slutet pa aret var jag sa pissless att jag ville saga upp mig men nu kanns det mycket battre. Tillochmed roligt att jobba. Det ar ju forstas roligare ju mer jag lar mig och utvecklas aven om jag fortfarande har tusen miljoner saker att lara mig.

Det enda just nu jag kanner kunde vara lite battre ar romantiken. Jag och Ryan har kommit in i en san dar trakig vardag, nar typ hej kanns som det gar pa rutin. Svart att komma ur det eftersom vi jobbar som vi gor och nar man kommer hem vill man bara ata och se pa tv och dacka. Eftersom Ryan jobbar pa helgerna sa blir det inte direkt helg mys.. det blir mest samma sak, se pa tv, ata och inte gora nat. Man ar sa trott pa helgerna att man inte kanner for att gora nat.

Imorse stangde Ryan in kisserna i deras rum eftersom dom alltid borjar leka vid 5 pa morgonen. Nar vi lag och myste innan Ryan var tvungen att kliva upp sa han: "it's not often I get to snuggle with you cause the kitties are always laying between us." "Well yeah" sa jag, "but they are are babies" Da sa han: "yeah but you are my baby".... haha va klyschigt det lat!

Saknar tjejkvallarna nar vi traffas och pratar pojkar.och myser... *sakna*

Puss pa er allihopa!