POOPED!

Veckorna gar med raketfart har. Om 2 veckor ar det Thanksgiving. Nar jag var in pa postkontoret idag fick jag hora att det ar "Veterans Day" imorgon, en lite mindre hogtid. En massa nya hogtider man ska ha koll pa nu nar man bor i ett annat land.

I am pooped! Jag kanner mig saaaaaaaaaa trott i kroppen men jag vet inte riktig varfor. I helgen har vi inte gjort nat speciellt. Kan ju vara hostmorkret som lagger sig redan klockan 4 nu. Jag har ju tendens till att vara sasongsdeprimerad. I lordags for jag och Susi och at frukost med Faduma och Asha och Fadumas tva barn: Ismael och Selma. Det ar alltid lika intressant att ta ut dessa sota Somalier pa frukost, vi far alltid en massa nyfikna blickar. Ni kan ju tanka er.


   

Sondagen blev ratt hektisk dock. Vi steg upp runt halv 8 for att stada. Vi skulle fa besok runt 12 tiden. Klockan 9 for Ryan till kyrkan och jag bakade bullar, stadade och forsokte fixa till mig. Jag skulle traffa Ryan i kyrkan kvart i 11 och strax efter 12 kom Helmer och hans dotter Jennie med familj och halsade pa. (Helmer ar en god van till min pappa och som ocksa bor i Boden) Jennie ar gift med Ryan och dom har 2 barn: Alec och Stella. Vi bjod pa bullar och kaffe och fruktbricka. Det blev ganska kaotiskt med Stella som bara ar strax efter 1 ar gammal. Hon var overallt och ingenstans HELA tiden. Jag och Ryan insag ganska snabbt att vi inte direkt har ett barnsakert hus. Vi insag dessutom att vi inte kommer skaffa barn inom den narmsta framtiden.. (har en kansla av att jag redan namnt detta tidigare....) Vi ar absolut inte redo for nagra barn.

Det hela slutade i alla fall i en ganska bisarr/rolig historia. Efter att dom farit sa borjade Ryan leta efter sin mobiltelefon. Det hela blev ratt panikartat, Ryan tappar aldrig bort sin mobil som ocksa ar hans andra liv. Det ar namligen hans jobbtelefon och han behover den for alla jobbsamtal dygnet runt osv. Nar vi vant ut och in pa huset sa ringer vi till Jennies telefon och fragar om dom kanske av misstag rakat fa tag i den. Naturligtvis har dom det.. sa Ryans mobiltelefon ar pavag vasterut 2 timmar. Ryan ar inte glad. Tydligen sa hade Stella fatt tag i den och Ryan hade greppat tag i den och trott att det var hans och lagt den i sin ficka.. men det var min Ryans telefon och dom bor drygt 2-3 timmar bort fran oss. Ojojoj... efter mycket om och men sa bestammer vi att dom ska skicka telefonen mandag morgon sa Ryan kan ha den har tisdag morgon. Dom lovar att maila sa fort dom kommer hem. Vi hor inte ett pip av dom samma kvall och pa mandag morgon har vi fortfarande inte hort natt. Ryan aker till jobbet och jag sover till 10. Gor mig ordning for jobbet och jobbar. Kommer hem.. fortfarande inget pip och Ryan borjar bli arg. Men sa far jag tillslut tag pa Jennie och hon hade tydligen mailat 2 email men min yahoo ar cepe sa jag hade inte fatt nat av dom. Sa telefonen ar i alla fall pavag!

Jennie berattade om en Skandinavisk klubb i Madison som ordnar 3 traffar om aret: en varpicknick, hostpicknick och julfest och jag ar jattesugen pa att fara pa julfesten i ar. Far se hur sugen Ryan ar. Han ar mestadels trott jamnt, stackarn som jobbar fran 7 pa morgonen till 6 varje dag. Det ar i alla fall den 13 december och det brukar komma runt 100 personer.. jattespannande. Svensk mat och Lucia! Madison ar bara en timme bort och Ryan har faktiskt velat ta mig dit manga ganger, han brukade ga skola dar i 3 ar!


 


Kommentarer
Postat av: Miii

Kul och träffa på deras familj och även Somalierna :) Synd att Ryans telefon kom bort...

Hoppas ni får tillbaka den snart!!

2008-11-11 @ 21:47:21
URL: http://miiimary.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0